2022-05-13 kl. 13:58 av Lena Nordström
Hur är vardagslivet med en birma? En ägare berättar.
Det ligger en hel del sanning i uttrycken ”en gång birma, alltid birma” eller ”en birma kommer sällan ensam”. Oavsett om man siktar på att bli uppfödare, är intresserad av utställning eller bara vill ha en sällskapskatt så är Helig Birma en underbar ras och ett utmärkt val. Birmans trevliga och lugna temperament och inte allt för höga krav på utrymme och aktivitet gör att den lämpar sig mycket bra som innekatt. Alla katter är naturligtvis olika som individer och alla med sina små egenheter, men generellt sätt upplevs nog Birman som en lugn och sällskaplig ras.
Det är både enkelt och mysigt att leva ihop med Birman. Oavsett om man har en eller flera katter är det oftast tyst i huset, de gör inte mycket väsen av sig. De har sina favoritställen att vila på och leker lite då och då och har man tur lyckas man även få fart på de lite äldre kastraterna. Lekstunderna är ganska korta och de tröttnar fort även om de mest omtyckta leksakerna plockas fram. På kvällen brukar många dock köra det återkommande ”kvällsracet” då de busar runt lite extra.
Birmor upplevs inte heller så pratiga av sig även om de kan göra sin stämma hörd när de verkligen vill något. Det är oftast när det serveras mat eller när de vill ha sällskap. Det finns stora variationer när det gäller foder, dels vad man serverar för foder, dels vad katten tycker om eller inte. Det finns riktiga finsmakare och motsatsen, de som äter det mesta och med god aptit. Vissa katter vill få maten serverad på lite höjd, ett bord eller en bänk, där de känner sig mer säkra medan de äter. Här finns stora variationer på deras önskemål.
Birman är ju känd för att gå bra ihop med andra djur vilket många ägare till hund (och Birma) kan intyga. En del tycker att birman uppför sig lite som en hund i vissa situationer, ex kommer springande och möter upp vid dörren, följer efter sina ägare för att se vad de gör eller på koppelpromenader ute. De är helt enkelt nyfikna och sällskapliga av sig. En del katter är riktiga knäkatter medan andra tycker om att ligga nära men inte direkt i knät.
De märker om man är upptagen med något som när man sätter sig vid datorn, vill läsa en bok eller syssla med något handarbete, då hjälper de gärna till, både på gott och ont. Få är de alster som inte har ett tandavtryck eller lite katthår som dekoration. Men man förlåter dem ganska snabbt. Vad är väl ett felfritt arbete jämfört med lite Birmabus.
När det kommer till pälsvård tycker nog merparten om att bli kammade och borstade även om det finns en och annan som inte vill samarbeta. Birman har en lättskött och silkig päls som sällan tovar sig men behöver förstås kammas igenom regelbundet. Innekatter fäller mer eller mindre året om och katthår går inte att undvika helt även om man har bra pälsvårdsrutiner.
Har man flera katter behöver man ha flera skyddade sovplatser till katterna där de kan vila ifred under dagen. Många gånger så hamnar de flesta i sängen hos matte/husse när det blir sovdags för natten. Vill man inte ha katt i sängen får man lova att stänga om sig. Det finns de som tycker om att sova på armen en stund och ibland brukar sovstunden också förekommas av en stunds massage, för människan alltså, då katten placerar sig mitt på bröstet och trampar tålmodigt och omsorgsfullt, innan den slutligen lägger sig ner nöjd med sitt arbete.
Att leva med Birma är enkelt och kärleksfullt och artikeln belyser bara en del av vardagen, och då med tankar som sällskapskatt. Det finns så mycket mer att säga om Birman men då hamnar man på andra områden som hälsa- och uppfödning och det var inte meningen här.
Publicerad: 2022 06 01
Uppdaterad: