Mentor

2022-05-11 kl. 13:42 av Lena Nordström

Många pratar om mentorskap. Hur hittar man som ny uppfödare en bra mentor som är villig att ställa upp? Som också har tillräckligt lång erfarenhet och respekteras av andra? Listan kan göras lång på de olika krav som man kan önska.

Mentorskap går ut på att en mentor ansvarar för en ny kattuppfödares utveckling på ett eller annat sätt. En mentor kan vara lite för stark eller lite för svag. Ingenting av det är bra. Någonstans däremellan borde man vara som en mentor. Med en bra vägledning samt adekvata förklaringar så blir mentorn snart ett föredöme. Den nya uppfödaren utvecklas också, och tillåts även att ha egna åsikter, kanske inte alltid samstämmiga men med förklaringar från båda håll. Eftersom mentorns livserfarenhet oftast spelar in på ett avgörande sätt i mentorskapets värde, brukar mentorn vanligtvis vara en person som arbetat med rasen under många år. Det vanliga är att även mentorn personlig lär sig nya saker.

 

Några av mentorns uppgifter till sin ”elev”:

 

Ett problem i kattuppfödarvärlden idag är att många nybörjare saknar en bra mentor. Nybörjarna säljer sedan i sin tur kattungar till andra avelsintresserade nybörjare, och så blir även dessa nybörjare utan en erfaren mentor. På så sätt är många nya uppfödare utlämnade till sig själva.

 

Vad är en bra mentor?

En stark och målmedveten uppfödare med gedigen erfarenhet samt orädd för de olika situationer som kan uppstå.  Skicklig att ha en överblick av de delar som ingår i uppfödningen. Pedagogisk, som kan ge bra förklaringar och har bra förklaringar till vad som ska ske och bör ske i aveln. Mentorn har också mål med sin egen uppfödning att dela med sig av. Vidare ska uppfödaren ha stor kännedom om rasens standard samt olika regelverk som uppfödningen omfattas av. Sist men inte minst, stark att stå på sig att eventuellt kastrera en snygg katt om den visar sig få dåliga avkommor eller visar senare upp en defekt.

 

Vad är en bra nybörjare?

Förståelse och respekt när mentorn kanske föreslår något som inte riktigt faller i god jord. Ifrågasättande och argumentation att diskutera om, vad och varför är en mycket bra start på nybörjarens början. Bra kommunikation mellan mentorn och nybörjaren så att man löser ”problem” innan de uppstår.

 

Varför bör jag som nybörjare ha en mentor?

En nybörjare eller blivande uppfödare kan lära sig teoretisk kunskap från många olika ställen. Här bör man definitivt tänka på varifrån man får kunskapen. Internet har mycket information men granska den kritiskt. Är den rätt eller är det skribentens uppfattning som lyser igenom? Att fundera över var informationen kommer, är den relevant etc. är viktiga frågor att ställa sig innan man tar den som fakta. Att jaga faktainformation från veterinärer eller forskare är viktigt innan man tar något för givet. Idag är det så oerhört enkelt när man har internet att hitta källinformationen. Den praktiska kunskapen kommer för det mesta från en långårig erfarenhet.

För att hitta en bra mentor måste du se till att bli bekant med många uppfödare. Prata med dem, lära känna dem, diskutera uppfödning, diskutera avelsetik och avelsfilosofi med dem. Försök att hitta någon som har samma grundinställning som du själv, någon med samma avelsmål som du själv skulle vilja ha, någon som du känner att du kommer bra överens med, någon du känner att du kan lita på. När du till slut vet vem du skulle vilja ha som mentor, försäkra dig om att personen också känner dig bra, och fråga sedan om vederbörande kan tänka sig att vara din mentor. Det är klokt att nöja sig med en mentor då det ibland kan finnas två svar och det kan ställa till en del trassel om man försöker att ta det bästa av båda förslagen och blanda dessa.

 

Passar alltid en mentor och den oerfarne uppfödaren ihop?

En mentor och en ny uppfödare måste känna förtroende för varandra och ha samma grundinställning till avel. Så naturligtvis måste man svara nej på den frågan. Det viktigaste är att ha en mentor (och för mentorn att ha en lärling) som man känner sig nöjd med. Personkemin måste också stämma. En god kommunikation är a och o för att man ska få fullt utbyte av ett mentorskap. En mentor är en rådgivare och ska på inget sätt dominera med sitt mentorskap. Nybörjaren ska med andra ord inte stöpas i samma form som sin mentor. Det måste finnas en stor del utrymmet för nybörjaren att utvecklas.

Det sker ofta att en nybörjare låter känslorna gå före alla rationella och genomtänkta ståndpunkter. Naturligtvis måste en nybörjare ha åsikter, poängen med mentorskapet är att mentorn ska undervisa och dela med sig av sin kunskap. Mentorn ska också ge sin nybörjare möjlighet att välja mellan olika saker om det egentligen bara är en fråga om tycke och smak. Men nybörjaren bör vara medveten om att det är stor skillnad på en åsikt baserad på kunskap och fakta och en åsikt baserad på känslor. Det är viktigt att förstå att teoretisk kunskap inte är tillräckligt för att utvärdera en viss situation.

 

En annan sida av relationen är nödvändigheten av att ha ömsesidig respekt. Om en nybörjare ofta struntar i de råd som han eller hon får, eller inte håller med sin mentor, kan det bero på att de inte passar ihop. Anledningen till att det inte fungerar kan vara att de inte har liknande idéer om avel och/eller att nybörjaren inte har respekt för mentorns större kunskap och erfarenhet. Vilket skälet än är bör nog nybörjaren i sådana fall se sig om efter en annan mentor. Man måste med andra ord hitta en bra balans, där det finns plats för diskussion. Mentorn kan inte alltid, i varje situation, ge en förklaring till varför hon tänker i en viss bana. Nybörjaren bör i en del fall följa mentorns råd utan en vetenskaplig förklaring. Det är inte alltid möjligt att ge en sådan, ibland behövs en del erfarenhet för att förstå. Flera års erfarenhet hjälper också till att ge en “magkänsla” för vad som kan vara bra.

 

Teoretisk kunskap

Det finns en hel del litteratur att tillgå, såsom böcker och artiklar. Seminarier och kurser anordnas av kattklubbarna och rasringarna. Dessa är ofta mycket bra och man får dessutom tillfälle att träffa andra uppfödare. På Internet finns mängder av information att hämta, men det gäller att vara selektiv och kritisk vad det gäller källan. Källkritik innebär att man funderar över varifrån materialet kommer, vem som står bakom det och vilket syfte det har. Är det korrekt eller bara en uppfattning som skribenten har.

 

Praktisk kunskap

All gedigen kunskap kommer ur en blandning av teori och praktik. Att vara kattuppfödare innebär att vi hanterar levande material. På grund av detta behöver nybörjaren stöd av en mer erfaren uppfödare. Vi kan inte som i en del andra hobbys, göra oss av med våra misslyckanden och hoppas på bättre tur nästa gång.


Att välja mentor

Om du redan har köpt en katt som du avser att använda i avel, är det den uppfödaren som vanligtvis kommer att vara din mentor. Av den anledningen är det mycket viktigt att vara noga, inte bara med vilken kattunge du köper, utan även vilken uppfödare som du köper av. Vill den här uppfödaren vara din mentor? Har han eller hon tid för det? Har han eller hon erfarenhet och kunnande för det? Se till att den uppfödaren har både kunnande och erfarenhet, det är inte alltid det ena ger det andra. En mentor bör ha varit uppfödare i över fem år, helst i runt 10 år eller mer, för att ha tillägnat sig den nödvändiga erfarenheten. Det teoretiska kunnandet bör täcka hälsa, rastyp, kunskap om rasens bakgrund (avelshistoria, linjer), hur man ställer ut katten, hur man föder upp en kull, selektiv avel och genetik.

Många uppfödare känner att de vet en hel del efter några års uppfödning, trots att de fortfarande saknar erfarenhet. Se upp med det här så du inte luras av det. Det kan hända dig också - och det gör det vanligtvis, av någon anledning.


Mål för din uppfödning

Det är otroligt lätt att skaffa på sig lite för många katter på för kortare tid. Ett bra sätt är att sätta upp mål för dig själv över tiden. Mentorn har bred erfarenhet och det är viktigt för er båda att ni är någorlunda överrens. Nu är det viktigt att vara ärlig mot dig själv. En målbild kan kanske se ut så här.


Tänk på att inte avla mot extrema katter eller att utseendet påverkar kattens hälsa. Enligt djurskyddslagen är detta förbjudet. Katter består av kroppsdelar som har olika funktioner som vi inte bestämmer mycket över. Är dina mål tydliga så vet du också vad du letar efter.

 

Prioriteringar
När målen är klara så måste man också fundera på hur man ska prioritera. Det vill säga eftersom du troligtvis inte kommer att hitta den perfekta katten omedelbart så måste man bestämma vad som är viktigast. Du har satt dig in i standarden och starta nu att göra en lista för dig själv om viktiga och oviktiga detaljer eller andra saker du kan tänkas göra avkall på.

 

Den etiska delen av prioriteringarna bör stämma överens med de prioriteringar din mentor har. Annars får ni problem med att jobba tillsammans. De prioriteringar som mer är en fråga om smak kan däremot variera en del. Om exempelvis mentorn tycker att det är viktigare att ha en god huvudform, medan lärlingen tycker det är viktigare att ha fokus på päls och färg, så kan ni fortfarande jobba tillsammans om huvudmålet är detsamma - en katt med både bra huvudform och bra päls och färg.


Alla typer av stress i kattgruppen - sjukdom, osämja, slagsmål, nya katter i gruppen etc. - påverkar också immunsystemet negativt, så det bör självklart undvikas eller begränsas i möjligaste mån.


Med allt detta i åtanke bestämmer du nu kanske att du kan ha två avelshonor och en avelshane i ditt katteri. Tre katter. Men vad händer? Du vill behålla en kattunge men nu har du hanen kvar som alltså är pappa till denna kattunge. Man måste också räkna in att katterna lever 10-15 år och du kanske avlar på honorna till de är 7-8 år. Om du nu inte är beredd att placera om katter när deras karriärer är över kommer du inom kort att ha flera katter än du tänkt dig. Detta är det dilemma som förhoppningsvis din mentor kan vägleda dig igenom.

Här måste man ibland kompromissa och det är många gånger dessa beslut som är de svåraste som uppfödare.

Fodervärdskatterier
Många nybörjare börjar ganska omgående att söka efter fodervärdshem till sina kattungar. Att använda sig av fodervärdskatterier kan naturligvis vara både bra och dåligt. Har man ett ordentligt kontrakt nedskrivet och undertecknat, om man nu någonsin kan få ett sådant avtal komplett kan det kanske fungera. Uppfödaren måste ha ett ordentligt mål med sina foderkattsinnehavare annars blir det lätt en massproduktion av katter. Det kräver också att uppfödaren är en bra mentor och här tycker jag odelat att man måste bo nära varandra så att foderkattsägaren har en möjlighet att följa kullen som ska projicera ens stamnamn. Samt att foderkattsinnehavaren har nära till råd och hjälp. Att själv, som innehavare av foderkatten, är möjligheten att man ska kunna hitta en bra mentor inte så självklart. Som uppfödare vill man naturligtvis även prägla kattungarna med mitt ”varumärke”. Kanske är det svårt att se positiva sidor då man inte kan se en garanti att dessa kattungar växer upp som mina egna. Som fodervärd kan man i de bättre fallen lära sig en hel del om avel och uppfödning, men det måste vara svårt i denna situation om man har mer information än uppfödare. T.ex. om sjuka katter eller katterier som man utan att man kan styra kommer i kontakt med. Har man som uppfödare, dock en långsiktig tanke om avel så kanske detta är en möjlighet men varför inte samarbeta flera stycken istället? Alldeles för många fodervärdsskap går dåligt med osämja som följd. I vissa fall så blir dessa problem så omfattande att foderkattsinnehavaren inte vill köpa sig en ny katt av samma ras.


Några bra frågor att tänka på när man planerar sitt katteri:

Hur många katter kan och vill jag ha totalt?
Hur många avelshonor kan och vill jag ha?
Hur många avelshanar, om några, kan och vill jag ha?
Hur många kullar kan och vill jag ha per år?
Hur länge ska jag i genomsnitt avla på en hona?
Hur länge ska jag i genomsnitt avla på en hane?
Hur länge lever katterna i genomsnitt?
Hur ofta ska en hona av denna ras paras för att må bra?
Hur ofta ska en hane av denna ras para för att må bra?
Kan du tänka dig att sälja parningar på din hane/dina hanar? I så fall, ungefär hur många per år?
Hur ofta vill du köpa in en ny katt eller spara en kattunge?
Kan du tänka dig att omplacera katter sedan de har kastrerats? I så fall vilka, i vilken situation och vid vilken ålder?
Du som är bra på matematik inser snart att problemen är många och svårt att få det att gå ihop att hålla sig men ett normalt antal katter i sitt katteri.

Publicerad: 2022 06 01
Uppdaterad: